Vad jag lärde mig i natt.

Eftersom jag är ledig idag så bestämde jag mig igår för att sitta uppe sent och mysa. Bara jag (och terrorist undulaterna) utrustad med penna och papper, för här skulle ritas.
TV´n stod på på ganska låg volym eftersom Snuttepluttan sov, och det är här, gott folk, jag lärde mig saker.
Lärdomen jag fick kommer säkert att störa någon av de tre-fyra personer som läser min blogg någorlunda frekvent, men det kan inte hjälpas.

Vad jag lärde mig i natt är alltså följande:
Kvinnliga genitalier är en grogrund för allt möjligt obehagligt, och säkerligen en farlig plats att bevista också!
TV reklamen har berättat allt för mig i natt! Visst dyker samma reklamsnuttar upp när som helst, men nattetid rullar de back to back! Klockan två på natten förvandlas reklam tv till en informationsfilm om underlivssvamp, tamponger och illaluktande flytningar.
Man lär sig nya ord också, som till exempel "vagitorier". Detta ordet hörde jag så många gånger i natt, så jag kommer säkert att börja använda det i dagligt tal, utan att tänka på det.

-Hej och välkommen, får det lov att vara en vagitorie... jag menar kaka?

Nästa gång jag ska sitta uppe och softa så ska jag dra på en film i stället... och nacka undulaterna.

Jag gillade aldrig Johannes pappa.

Den tanken slog mig igår, och det roliga är att jag direkt såg kopplingen till varför den slog mig.
Johannes var en utkantskompis till mig i högstadiet. Ni vet, en sån som inte riktigt platsar in i den riktiga kompisskaran utan att kunna muta in sig med något speciellt. I Johannes fall var det en Atari 520 st... Grabben i sig var ganska jobbig. Han var lite kutryggig, gick med ena foten pekande snett innåt och hade en tendens att få oförklarliga vredesutbrott. Jag tror han var ganska bortskämd. Hade jag varit oförskämd nog att skriva ut stackarens efternamn här så hade ni dessutom insett vilket rått och mobbofferskapande sinne för humor hans föräldrar måste ha haft.
Johannes pappa var konstnär, och det stör mig ohyggligt nu i vuxen ålder, eftersom det är vad jag hoppades och trodde att jag skulle bli när jag blev stor. Han var också väldigt gammal... osunt gammal för att ha en son i högstadieålder, och han gillade inte dataspel. Detta klargjorde han gång efter annan genom att hasa sig in i Johannes rum när vi satt och spelade gamla dammiga spel på Atarin, luta sitt gamliknande huvud över oss, och väsa:
-Måste alla spel vara sååååå destruktiva.
Jag hade velat svara att, ja det måste de gubbe, eftersom man enligt lag inte får mörda idioter i verkligheten. Det gjorde jag naturligtvis inte, eftersom jag var ett barn och respekterade äldre, vilket jag fortfarande gör.

Detta sköljde alltså över mig som en nostalgisk mardröm igår, när jag i godan ro bevistade toaletten i sällskap med sveriges ledande tv-spelstidnin... förlåt, livsstils magasin. Insikten om att skribenterna i sagda blaska har samma inställning till spel som Johannes pappa fick mig att vilja sluta köpa skiten, men vad ska jag då läsa på muggen?

Best julklapp everrrrrrr

Jag och Snuttepluttan fick ett paket på posten häromdagen. Det var från kamraten TDA. Paketet innehöll, förpackat i skummgummi utskuren med psykopatisk precision, en film (Talladega nights), en påse Cheez balls, en chokladkartong och två små minitetra med vin. Ovanpå all denna härlighet låg ett julkort där den gode TDA medelst klippa och klistra metoden framställde jultomten som pederast.

Jävligt smutt! Tack TDA!