Fredag

Tvekar att skriva äntligen fredag, trots att jag är ledig i helgen. Fredagar på min arbetsplats är alldeles för nära helvetets åttonde cirkel för att vara efterlängtade.

Julafton (tatueringstiden) är numera framskjuten till 7e April, eftersom jag bestämde mig för att pissa en lång och knallgul stråle på pojkvaskern jag gick till först.
Tid är alltså bokad hos Felicia på Buzzstop 28. Där har de bannemig ett öppet, proffsigt och varmt bemötande!

En chans till

Det är vad tatueraren får. Efter att jag hade suttit i en stol och blivit ritad på i över en timme insåg tatueraren att han inte riktigt fick till cover-upen jag ville få gjord. Han tog några kort på tatueringen han skulle köra över och meddelade mig att han ville fundera och rita i lugn och ro, och att han skulle ha en ny fin teckning åt mig på måndag... Han har haft fem veckor på sig att rita och fundera sedan jag var där, visade upp min gamla gadd, gav honom min teckning och bokade tid.
Han får en chans till.
Har han inget vettigt att komma med på måndag så går jag till någon annan.

Blurg

Första dagen efter semestern... Kopiöst ångestladdad. Jobbar 06.45-18.00.
Fick skrapa bilen i morse, både på in och utsidan.
Började genast klura på hur jag kan snika till mig mer semester, snarast möjligt. Kollade upp hur många semesterdagar jag har kvar i år... 37 st.

Lillan har börjat prova fast föda... det känns på lukten.
Jag har målat fem dörrar.
UPS har hämtat 360n för en tripp till Tyskland.
Det är en vecka kvar tills jag påbörjar nya gaddningen.

Och semestern är slut...

Against the dark

"We are not here to decide what´s right or wrong, we´re here to decide who lives or dies" rosslar Steven Seagal fram på sitt tröttaste och mest innantill läsande vis i början på "Against the dark". Så kasst är det.

Världen verkar vara översvämmad av nåt sorts köttätande, smittsamma vampyrbeppar med huggtänder... lite som 28 dagar senare korsat med Blade. Till skillnad från Wesley Snipes i Blade, som är ung, vältränad och en jävel på capoeira så är Seagal nära döden, ser ut att ha en skoteroverall instoppad under huden och verkar ha glömt det mesta av aikidon han blivit känd för.

Filmen handlar alltså om Seagal och hans anhang av "jägare" som skall hitta en grupp överlevande i en "zon" innan militären bombar skiten ur hela rasket för att ta död på "vampyrerna". "Zonen" verkar mest vara inne i ett stort sjukhus... Lättare att ljussätta än utomhus. Detta var handlingen i ett litet nötskal. Bara en ursäkt för action alltså. Synd bara att det inte blir någon action.
Hela filmen går ut på att den lilla gruppen överlevande knatar omkring och blir bitna, medan Seagal och hans kompisar av någon outgrundlig anledning verkar ströva omkring och öppna dörrar hela tiden. Upplägget är: Seagal kliver in i ett rum fullt av "vampyrer" och strosar oangagerat genom rummet utan att röra en min, för att kötta till "vampyrerna" med sitt fräna svärd... om och om igen.

Men våld då? Tänker ni. Seagal brukar ju vara en riktig gottegris när det kommer till benknäckande aikidovåld?
Njae, visst skvätter det lite blod här och där, men när Herr Seagal skall till att fajtas så vilar kameran benhårt på honom, och han viftar mest hejvilt med sitt svärd.
Tur att han har sin biffiga sidekick! Den här snubben får dubbelt så mycket screentime som Seagal. Han gör inga snajdiga grejer han heller, utan slåss som en full sjöman, men han rör sig i alla fall. Och har en frän kniv.

Nåväl, det slutar med att Seagal och några till hinner undan precis innan militären bombar stället i en kavalkad av explosioner och journalbilder av flygplan. Ingen förklaring, inget botemedel mot "vampyrismen" bara rida in i solnedgången...

Against the dark var inte bra. Se den inte. Inte ens om Ni av någon mystisk anledning gillar Seagals filmer. Jag såg den så att Ni ska slippa, och jag blev blind ett litet tag.

Recept på en bra semester.

Inled med att åka till IKEA och trängs med pöbeln. Du kommer garanterat att uppskatta den fortsatta ledigheten än mer efter att ha tampats med kärringarmén som verkar vara heltidsanställda med enda syfte att vara i vägen för oskyldiga shoppare.

Jag gillar IKEAs grejer, men jag avskyr IKEA.

Boogeyman 3

Det som stör mig mest med den här typiskt uppföljarskräpiga film är inte den sjövilda samling ickeskådisar som tillåts löpa amok i min TV, utan att filmen på typiskt kassa-ko manér tillåts skita i de i föregångarna uppsatta reglerna.
Blickar man tillbaka på Boogyman 1 så framgår det ju klar och tydligt att den garderobsockuperande mardrömsbebben Boogeyman endast kan få fysisk form i mörker, men det väljer man alltså att ignorera i trean där ännu en överspelande ickeskådis i Buttericksmask poppar upp överallt... även i haschrök i en extra dålig scen. Varför bygga upp ett mörkt och hyfsat kusligt mythos för att sedan överge det för att kunna exponera taffliga specialeffekter hej vilt.

Till handlingen då:

Till er som mot förmodan undrar varför jag sällan skriver ut karaktärernas namn i recensioner så beror det på att de nuförtiden nästan alltid är så generiska och platta (och ofta osympatiska, även om det framgår av filmen att jag borde gilla dem)att jag helt enkelt inte minns dem utan att föra anteckningar...vilket jag inte gör.

Nåväl...

Brutta 1 visar röven och blir strypt av en dörr, vilket bevittnas av hennes (förmodade) collagekompis. Dörren var alltså Boogeyman. Denna måttligt intressanta ingress leder till att kumpanerna Brutta 2, Blond brutta, Obligatorisk färgad kille och Brittisk Sid Vicious pastisch hamnar i Boogeymans proverbiala skottlinje. Brutta 1´s salig fader var tydligen psykdoktor på ett mentalsjukhus, och hans journalanteckningar angående mardrömmars förmåga att ta fysisk form verkar spela någon roll i handlingen... eller inte. Det blir i vilket fall ingen direkt payoff på den sidohistorien. Eller så anspelar den på handlingen i tvåan, men den har jag lyckligtvis inte sett.
För att göra en alldeles för lång historia kort så inser Brutta 2 att Boogeyman blir verklig om man tror på honom (Terror på Elm street?), vilket innebär att hon efter att ha kutat runt och vrålat om att Boogeyman finns helt plötsligt kutar omkring och vrålar om att Boogeyman minsann INTE finns. Dumt, dumt.

Men, folk dör väl ändå på spexiga och intressanta sätt? Tänker ni.
Nej. Säger jag. I stort sett allt "läskigt" sker utanför bild, eller är klippt av en epileptiker mitt uppe i ett grand mall anfall.

Jag skäms inte en sekund för att avslöja för er att ALLA dör, och jag avslöjar det för er av den enkla anledningen att ni ska stänga av filmen. Det enda hela konkarongen leder till är nämligen det längsta efter slutet slutet sedan Sagan om Konungens återkomst, och jag vill gärna skona era sköra ögonglober från slik dynga.

Förresten så är semestern hittillsmycket angenäm, och för den som undrar hur det går med Jörgen 2 rekommenderar jag ett besök här.